Butterflies

Andas... Lugn och fin nu. Allt kommer att gå bra. Jag kommer att opereras på en av världens största och modernaste kliniker med världsledande erfarenhet inom bröstförstoringskirurgi. Min läkare är en av Sveriges främsta inom sitt område. Kompetensen är det med andra ord inget fel på. Jag har nog aldrig varit så noga med att kolla upp och läsa allt som gått att finna om både läkare och klinik. Så vad har jag då att oroa mig för? Jag vet ju redan hur det kommer att kännas. På ett ungefär. Från det ögonblick jag blir sövd tills dess jag vaknar upp från narkosen kommer jag tycka att jag sovit max 20 minuter. Det är en overklig känsla. Just nu har jag många overkliga känslor inom mig. Kan inte förstå att det är imorgon allting sker. Om 24 timmar kanske allting är klart. Jag måste passa på att skriva av mig nu för jag tror inte det blir så mycket skrivande dagarna efter. Min vän S förstorade sina bröst för ett par månader sedan och hon berättade att hon behövde hjälp med att komma upp ur sängen de första dagarna. När man inte ens klarar av en sådan sak misstänker jag starkt att jag kommer vara fysiskt handikappad ett bra tag framöver. Det första jag ska göra när jag blir inlagd är att se till att det skrivs ut smärtstillande till mig så jag har när jag kommer hem. Av erfarenhet kan jag säga att min smärtgräns är lika med noll. Jag är inte som E. Hon var uppe på fötter och festade inte alls långt efter hennes op. Det kommer vara många dagar som bara består av smärta och besvärliga situationer. Men det är jag beredd på och det är det värt. Alla gånger.

Nu ska jag ner till min tvätt. Sista gången på länge som jag tvättar själv. Idag är det nog sista dagen som jag gör många saker på ett bra tag fram över. Det blir nog sushibuffé till lunch. Favoritsnabbmaten. Sen ska jag harva några timmar på JB och tänka på att det är sista gången på många veckor som jag kan sitta och plugga helt smärtfritt. Vilka härliga tankar!