Patience is a virtue

Börjat faktiskt tröttna lite grann på att bara gå omkring och vänta. Jag vet att det bara gått drygt en vecka sen operationen men de senaste dagarna har det varit en sån markant förändring och det är nästan så att jag förväntar mig vara helt läkt, trots att jag vet att det tar i alla fall tre månader tills ärren är helt läkta. Men jag är otålig. Jag vill inte sova längre i sittande ställning! Jag vill kunna sova på mage, på sidan, på rygg! What the hell, jag vill kunna hoppa upp och ner i sängen om jag skulle vilja det. Fast all denna väntan och otålighet kommer vara bortglömd den dagen då jag är helt läkt. Det vet jag ju. Måste bara få ut mina känslor. En rolig sak jag upptäckte imorse var att jag gått ner ett kg sen jag opererade mig. Det kan ha sin förklaring i att jag börjat äta regelbundet och överlag äter nyttig mat (om man bortser ifrån McFeastMenyn och en pizza). Viktnedgången måste ju bero på det för träna kan jag ju inte göra än. Har upptäckt att fullkornsris inte alls är så dumt. Speciellt inte om man lagar thailändsk mat eller indonesisk mat med starka kryddor. Blir riktigt gott! Idag blir det lax till lunch och middag. Bra fetter! Ska bli riktigt smarrigt. Ikväll ska jag iväg på Halloweenfest hos J. Det ska bli kul och träffa lite folk. Fast ingen alkohol för mig. Ärligt talat känner jag inte ens suget efter det. Apropå sug så var N här igår och vi satt och pratade till sent in på kvällen. Det var länge sen jag träffade henne så det var kul. Det blev mycket prat om bröst, mode, skor och killar. Typisk tjejkväll. N röker fortfarande och jag hade inga som helst problem att hon rökte. Vem vet, jag kanske inte kommer ha något sug efter att jag läkt.