The morning after

Tänk dig en skalbagge som ligger på rygg och sprattlar med benen och inte tar sig upp. Ungefär i ett sådant tillstånd befann jag mig i imorse när jag vaknade i min säng. Hade inte J varit där och hjälpt mig upp skulle jag fått legat där och ruttnat bort. Alla mediciner i kroppen från dagen före hade i stort sett försvunnit och smärtan var nästintill olidlig. Har precis ätit frukost och tagit 2 tabletter Citodon och börjar bli lite snurrig så snart ska väl smärtan ge med sig lite granna åtminstone. Idag hade jag tänkt vara duktig och plugga men sen tänkte jag att jag förtjänat att vila en dag till. Har ju hela helgen på mig och måndagen att plugga. Det blir ingen föreläsning för mig. Skulle egentligen gått på den på måndag men känner mig inte riktigt redo att bege mig ut bland folk. Min största skräck just nu är att folk skulle gå in i mig eller råka knuffa till mig och jag vill inte gå med en skylt där det står nyopererad-gör plats. Fast jag är frestad att göra det. Nej gott folk. Nu kickar medicinen in bra och jag ska nog röra lite på mig och göra mina plågsamma armövningar . Återkommer.