Pain is temporary

Det gör ont och av någon anledning blir jag lite förvånad men bara för att jag jämför med hur smärtan kändes igår och idag har det gjort dubbelt så ont. Egentligen borde jag inte vara förvånad. Det är dagen efter operationen. Att jag ätit Citodon ändrar ju inte det faktum att det nu ligger 255 gram silikonimplantat BAKOM bröstmuskeln och försöker tänja ut denna. Jag får sluta upp med att vara så otålig och lära mig ha tålamod. Kanske kan det i längden även hjälpa mig att ha tålamod senare då jag ska börja träna igen. Om tre månader. Det känns tufft att inte ha valmöjligheten att gå till gymmet och träna mage, armar, bröst osv. Lättare motion såsom promenader och dylikt kan påbörjas efter sex veckor, beroende på hur man känner sig då. Nu måste jag bara försöka slappna av och ta dagen som det kommer. Läkningsprocessen kommer inte gå fortare för att jag går omkring och stressar upp mig. Imorgon ska jag ägna mig lite åt skatterättsliga studier. På tisdag har jag seminarie och ska vara i universitetshuset mellan nio och tolv. Men jag har ordnat skjuts dit och att någon öppnar dörrarna åt mig. De där mastodont-dörrarna har jag stora problem att öppna även fast jag är fullt frisk så jag vill inte ens spekulera i hur dåligt det skulle vara om jag försökte mig på att öppna dom själv. Det skulle göra vansinnigt ont i alla fall. Sådana här vardagliga saker som aldrig förut varit något problem är plötsligt saker man måste tänka ut lösningar för.